OBS!! Bloggen flyttad! Gå till http://sid25.wordpress.com istället.
Detta är bara en tillfällig dublett av inlägget!

Bland dom som är riktigt rika finns gott om sådana som vältrar sig i lyx, men också det motsatta, gnidna individer som hade en svår potträning. Båda sorterna har tydliga problem med sina pengar och hade antagligen mått bättre utan dom. En empatisk miljardär placerar sina pengar så att de som bäst behöver dom kan få nytta av dom, t ex i bra och utvecklande projekt. En sådan rikeman kan sova gott på natten.

Idag har jag flyttat sidantvåochenhalv till http://sid25.wordpress.com , eller snarare kopierat den, den gamla finns kvar och jag kommer nog att dubbelposta en tid. Rätt enkelt gjort, man exporterar bloggen till egna datorn, sedan importerar man den till wordpress.com. Det lyckades inte första gången, men skam den som ger sig. På andra försöket (importen) kom allt med.

Anledningen till flytten är dels att bloggen blir mer lättskött på wordpress.com , dels att nu blir bloggen kvar utan att jag eller någon annan upprätthåller visulogik.org .

OBS! Du läser den gamla bloggen nu! Se till att ändra ev bokmärke och/eller RSS till http://sid25.wordpress.com !

I DN tisdag 2008-03-04 skriver man om den skånska kollktivtrafiken att den ökat till det dubbla. Men det var tydligen från en rätt låg startnivå. Bra att det är på väg att bli bättre! Men innan det blir bra så bra att flertalet bilister ställer bilen fattas mycket. Den stora bilden i artikeln visar en buss där folk står och trängs. Bilister förväntar sig en sittplats när dom åker, inget annat. Och dom är nog inte nöjda med en buss som bara går en gång i halvtimman.
Vid högertrafikomläggningen försvann Helsingborgs spårvagnar från gatorna, tur var det, jag gjorde mina första bilövningar där. Det var bökigt att hålla koll på de långsamma spårvagnarna mitt i gatan. Nu vill man ha tillbaka dom… Att man har så dåligt minne.

…sägs det. Men det vete faan!
Jag tittade på Fredrik Lindstöms program häromdan. Det handlade om människan och hennes behov av religion. Där fanns något av ett resonemang i stil med det här inläggets rubrik: Att vara ateist eller (agnostiker) kan funka under större delen av livet, men när döden står för dörren är det behov av att börja tro.
Eftersom jag är ateist (och alltid har varit) och dessutom numera ser döden i vitögat (obotlig cancer, något eller ett par år kvar), så vet jag att det inte är så - åtminstone för min del. Jag har inget behov av någon förhoppning av liv efter detta, eller om att skapa lögner om att jag kanske ändå klarar mig i flera år. Jag har inga som helst problem att inse att döden alltid är livets slut, och inget annat. När det är slut. är det just bara slut, mina kroppsfunktioner inklusive hjärnans (”själens” säte) upphör. Det är allt. För min del är saken klar liksom, det är mina efterlevande som berörs. Och jag tycker mig kunna påstå att jag vet vad jag talar om när det gäller detta. Någon gudstro eller liknande har jag varken behov av eller plats för.

Södertälje skall ha världens bästa kollektivtrafik 2011, ser jag i en liten notis i DN idag. Läser man vidare ser man att det handlar om etanoldrivna hybrid-bussar. Man har ju bussfabrik i Södertälje, så det är den sortens fordon man tänker på, och kanske inte så mycket på resenärernas eventuella preferenser.
Eftersom jag är kollektivtrafikant kommer här några önskemål på bra kollektivtrafik med bussar:
1 .Väntetiden på nästa buss skall vara högst 3 minuter.
2. Bussen skall köra mig till min destination direkt, närmaste vägen, högst ett par uppehåll vid mellanliggande hållplatser.
3. Bussarna skall gå hela dygnet.
4. Ingen etanol, eldrivet skall det vara (trådbussar t ex).
5. Annan trafik får inte hindra bussarna.
Det går inte att få busstrafik att fungera så? .. Då får man väl hitta på något annat än bussar för att få världen bästa kollektivtrafik 2021 och 2031 också.

I Ryssland siktar man på att gardera sig för när de fossila bränslena tar slut: President efter Gas-Putin blir troligast Med-ved-ev(entuellt) …
Oavsett olja och gas eller ved, så är det urbota dumt att sätta sig i knät på Putin och hans galjonsfigurer, liksom det har varit och är dumt att sätta sig i knät på diverse arabstater. Hade man inte gjort det hade utvecklingen på enegiområdet tagit någon annan vändning, eftersom oljan hade varit dyrare och mer svårfåtagen på. Men man hade klarat det. Svårigheter brukar överkommas och tvinga fram nya lösningar. Se t ex hur duktiga ASEA blev på el-överföring eftersom vi i Sverige har så långt mellan produktion och konsumtion av elkraften.

“Uppfattningen att det hos var och en finns något som är skyddsvärt är ett civilisatoriskt framsteg” skriver Johannes Åman i DN idag , Så är det om man jämför med tidigare civilisationer, men inte om man jämför med de samhällen som inte är “civiliserade”. Ett rätt genomgående drag i den antropologiska litteratur jag läst om jägar/samlarkulturer är att man behandlar varandra med mycket större respekt än i de moderna kulturerna. Att säga till någon vad han/hon skall göra är något som bara inte förekommer, och man har ofta komplicerade rutiner för att undvika att trampa varandra på tårna.
Ett exempel: En antropolog sitter på en trappa och diskuterar med en gammal indian. En liten flicka går uppför trappan och jobbar länge med att få upp den tunga dörren. När hon lyckats frågar antropologen den gamla indianen om dom inte borde ha hjälpt flickan. “Nej” svarar indianen, “det hade varit att inte respektera henne”.
I våra moderna samhällen råder en komplicerad makthierarki. Genom den blir vi kränkta på olika sätt mest hela tiden. Det har vi vant oss vid så att vi knappt tänker på det, men det finns där. En person med tillräcklig integritet vet att känslor av att vara kränkt är något man kan och måste ta hand om själv. Men för andra blir det lätt så, som är vanligt med andra dåliga känslor, att man skyller dom på andra personer.
Jag har själv väldigt lätt att känna mig lite kränkt. Det räcker med att någon går i vägen för mig. Men jag vet att det är känslor jag måste ta hand om själv, det funkar för det mesta. Jag kan mycket väl tänka mig att den här känsligheten har med mobbning i skolan att göra. Mobbning är ju systematisk kränkning.

Jag har en kategori på bloggen som heter “djur-rätt”. Med det ordet menar jag bara delvis vad djurrättsfolk menar. Det jag framför allt menar att “djur-rätt” är vad som är rätt för djur, och särskilt arten Homo Sapiens, sett just ur djur-perspektivet. Det gäller t ex vad som är rätt för oss att äta men också vilka rättigheter vi har i egenskap av en av många arter som evolutionen selekterat fram.
Om vi tar en mygghona som exempel, är det hennes rättighet att sticka och suga blod, det är så hon är skapt. Men vi har rätt att försvara oss, även att slå ihjäl myggan, det är så vi är skapta. Det här är lätt att förstå.
Om vi sedan tittar på en gris, blir det lite mer komplicerat. Ett vanligt tamsvin är samma art som vildsvinet, så evolutionärt sett skall dom ses på samma sätt. Men förutsättningen för den enskilda individen är olika, vildsvinet har tillkommit på “naturlig” väg, utan människans inblandning, och har därmed råttigheter på liknande sätt som myggan. Dom har rätt att böka i jorden, även trädgårdar, men vi har rätt att försvara oss, och döda vildsvinet om det behövs, antingen för att hindra det från att fförstöra trädgården, eller för att stilla vår hunger.
Tamsvinet däremot är fött därför att vi människor lät det födas. Och det lever helt på våra villkor. Därför är vi ansvariga för dess välmående så länge det lever. Det är inte självklart att vi har rätt att bestämma över andra varelsers liv på det här sättet. Men genom att vi börjat odla och föda upp djur, har vi (mänskligheten) försatt oss i en situation som vi inte utan vidare kan ta oss ur. Det är inte bara en del djurarter vars vara eller inte vara vi bestämmer över, när vi odlar gynnar vi vissa arter och utrotar andra. Frågan är om vi har rätt att göra så. I vilket fall kan vi inte hänvisa till rättigheter motsvarande myggans eller vildsvinets, alltså att “vi är skapta för detta”.
Vad vi kanske kan säga är att vi har rätt att förse oss med den föda som är naturlig för oss, även om vi inte bara hämtar från naturens överflöd, utan istället odlar och föder upp. Sett på det viset har vi nog större rätt att föda upp och slakta grisar än att att odla ris och vete, eftersom gräsfröer inte hör till vår naturliga föda. Men, som jag skrev nyss, vi har ett ansvar för grisen, så länge den lever, Vi måste se till att den har det bra, eftesom det är vi som bestämt att den skall födas och leva en tid.

När jag var 10 år drabbades jag av blindtarmsinflammation och opererades omedelbums en söndag förmiddag. Jag minns ännu hur narkossköterskan lyfte på duken hon droppade eter på (det var etersövning på den tiden) och irriterat konstaterade att “han sover inte än”. Nära 50 år senare hörde jag att det är känt bland narkosfolk att rödhåriga personer är svåra att söva.
Efter operationen hamnade jag på en stor sal med kanske 8-10 män, jag var enda barnet. Översköterskan var en sträng tant och såsmåningom var det dags för mig att få något i magen. Det var välling jag tvingades äta (jag vill minnas att jag hade en mugg med sugrör). Jätteäckligt! Jag har aldrig tyckt om välling.
Efter operationen blev jag medveten om att jag pruttade. På den tiden trodde jag att jag aldrig hade pruttat före operationen, utan den var orsaken till pruttandet. Men säkert var det bara så att jag började lägga märke till det eftersom jag blev mer medveten om mage och tarmar p g a sjukdomen.
Men välling alltså. Denna vansinniga blandning av komjölk och vetemjöl! För människokroppen främmande proteiner! Och det ger man små oskyldiga barn som inte kan försvara sig. Inte konstigt om dom blir sjuka.
Det finns saker som inte borde få tryckas på barn innan dom blir så vuxna att dom självständigt kan ta ställning till saken ifråga. Dit hör bland annat välling och religion.

Den här bilden är från Google Earth, 38°20′27.14″N 0°34′57.18″W . De stora vita randiga sakerna är plasttak över tomatodlingar (har jag förstått av ett TV-program jag såg häromdan). Därunder regleras temp och fukt exakt för maximal utdelning. Låt mig gissa att den svarta fyrkanten är en vattenreservoar. De prickiga områdena är säkert träd i prydliga rader, kanske apelsinodling.
Det är från såna här ställen godiset i grönsaks- och fruktdiskarna på ICA och Konsum kommer. Det är den spanska solen som är drivkraften i det hela. Där har dom något vi saknar. Men samtidigt med det lagrade solskenet får vi deras knappa vatten också. Vatten har vi rätt gott om, jämförelsevis.
Klicka på bilden för att se i större format!

För en tid sedan såg jag ett program i kunskapskanalen, där en marinbiolog blev tillfrågad vilka fiskar vi obekymrat kan äta, ut risk för beståndet. Svaret blev “skarpsill”, inget mer. Så bra att veta tänkte jag, den är ju rik på fetterna vi behöver också. Men var kan jag köpa skarpsill? Jo i Konsum t ex, men då får jag en plåtburk på köpet. Dessutom är det en rätt dyr variant av det som kallas sardiner, men snyggt och tätt packade, som man förväntar sig. King Oscar Brisling Sardiner står det på framsidan, på baksidan står att det är brisling beredd av skarpsill (sprattus sprattus)
Men hur skulle det var om man kunde köpa dom djupfrysta? Eller färska hos fiskhandlaren? Dom är förstås små, dom stackarna, så det blir många. Man står nog inte och rensar för hand, så man får svälja dom hela, men kanske utan huvud. Som King Oscars. Vi behöver nog hjälp från DNs, ICAs eller Konsums provkök för att hitta på lämpliga tillagningssätt.
I den film som var den första som kallades dokumentärfilm, “Moana, Solens Son”, sitter i en scen Moanas syster i en kanot vid stranden, Moana tar med en håv upp småfisk (ca 5 cm) som systern njutningsfullt stoppar i munnen (sprattlande) och äter upp. Snacka om färsk fisk!

I mötet i Davos har det visat sig att USA inte är så glada för att Kuwait har köpt stora delar av stora USA-banker (som nu behöver än mer pengar). Det kan man förstå. Liknande saker gäller också många andra oljeländer och många andra företag i västvärlden. Inte så bra, det kan bli oönskade påtryckningar.
Men det här resonemanget är ännu ett exempel på vad jag skrev om i mitt förra inlägg. För det här är ju precis vad investerare i västvärlden (och säkert även oljeländerna) gör i fattigare länder, man köper stora poster i växande industrier, för det är lönsamt. I många fall har vi genom Världsbanken (tidigare, nu är det bättre) eller med våld tvingat på fattiga länder en ekonomsk politik som gått ut över den fattiga massan, berett marken för detta. Varför skall svenska pensionssparare tjäna pengar på tillväxt i kinesiska företag? Är det inte pengar som borde tillhöra kineserna?

På DN Kulturdebatt idag skriver Alf Hornborg om hur vi gör en lögn till sanning för att slippa släppa ifrån oss vårt välstånd och istället fortsätta mer eller mindre som om ingenting hänt. I egenskap av kulturantropolog har han en annan utgångspungt än de flesta andra debattörer i ämnet. Och det han skriver stämmer väl med tankar om framtiden som jag delvis haft i flera decennier om vår framtid. Han skriver:
Överallt möter vi samma argument: Sluta för Guds skull inte att köpa kinesernas varor! Det är ju deras chans att utvecklas och betala för en renare miljö!
Inför detta argument står många av oss tysta. Att leva i överflöd är alltså att visa solidaritet med världens fattiga?
Och fortsätter:
Den franske antropologen Maurice Godelier har påpekat att samhällen i alla tider har varit benägna att framställa ojämnt utbyte och exploatering som om det vore ett rättvist byte av tjänster. Slavarna skulle vara tacksamma mot sina ägare, medeltidens livegna mot sina feodalherrar, inkahärskarens undersåtar mot sin gudomliga kejsare
…
Fossil energi har upplevts som “billig” endast inom världssamhällets kärnländer. I Peru eller Mozambique har oljan aldrig varit “billig” - folkflertalet har helt enkelt inte haft råd med den.
Våra föreställningar om framsteg och utveckling framställer de globala ojämlikheterna i nuets värld som om de vore olika stadier i tiden. Därför ler vi åt tanken att svenskar ännu en gång skulle kunna bli hänvisade till vedbränsle och dragdjur, trots att det är den verklighet som folkflertalet i världssamhället i dag befinner sig i.

Den bistra sanningen är nog, tror jag, att den kapplöpning där vår häst heter “Expansion” kommer att leda rent åt helvete, för långt innan vi hunnit fram har havren tagit slut. Då blir det dags att byta till gamla Brunte och byta sulkyn mot plogen.
Civilisationer har fallit förr. Att den vi har nu är mycket större och mer omfattande än tidigare betyder bara att det är så mycket mer som rasar och att så få kommer ihåg hur man gjorde före den.

—————–

Jag håller på att läsa Strindbergs Mäster Olof. Hittade den på Projekt Runeberg omvandlade till e-bok och la in i min mobiltelefon. Jag läser den när jag inte är hemma och har en stund över, i bussen t ex.
Den är så otroligt bra. Jag uppfattar den som att den mest av allt handlar om sådant som är på tok i samhället, mycket gäller även idag. Strindberg skriver oss inte på näsan, han får oss att tänka själva.
För femtio år sedan såg jag pjäsen på Uppsala Stadsteater, med Ernst-Hugo Järegård i huvudrollen.

Pinkkod är den regel som gäller för hur pinkning görs på det aktuella stället (jfr “klädkod”). På offentliga herrtoaletter är det nästan alltid stående, på flygplan och bussar sittande.För kvinnor gäller för det mesta sittande. I hemmiljö är det vanligtvis valfritt, d v s pinkkod tillämpas inte, men undantag finns.
Utöver Sittande och Stående finns även Förbjudet och Olämpligt.
Somliga personer bryr sig inte om pinkkoder (”fripinkare”), utan pinkar fritt hur och var dom vill, gärna lite vid sidan om.

Mitt inlägg den 20-e om Förbifart Stockholm skickade jag också till “Skriv i DN” (insändarredaktione). Idag svarar dom att dom inte har plats för den. Det var väntat eftersom den som insändare var rätt lång. Men man kan också misstänka att dom tror att det är någon utflippad halvgalning som skivit den. Och antagligen hade den ändå inte åstadkommit annat än några huvudskakningar ändå, så det kan väl kvitta lika.
Men hur skall man kunna göra sin stämma hörd egentligen? Att skriva i en blogg såhär innebär att några få personer läser det. Man behöver en kanal som når många. En tidning med enbart insändare? Eller en lite omvänd blogg, där alla kan skriva, men med lästvång för utvalda politiker? Det skulle nog inte funka dessvärre.

I DN Kultur idag står i artikeln om förestående skivrea att 2002 23 millioner CD till ett sammanlagt pris på 1,5 miljarder. Det blir 65 kr/CD! Fan tro’et! Någon av siffrorna är fel. Men bortsett för det är det bra affär ändå. Själva skivan kostar högst en tia, inklusive transport, lagerhållning mm. Vad kostnaden är för butiken vet jag inte. Men pengar blir det till inblanade.
Annat som man kan undra över i prisväg är vatten på flaska. 1½ liter vatten är dyrare än samma mängd vatten där man tillsatt socker och lite färg och smak (läsk). Och den är billigare än en flaska med bara halvliter av samma sorts vatten. Det där är också lukrativt. Och sportskor tillverkade i Kina av underbetalade halvslavar. Tillverkningen är rätt manuell faktiskt, men ett par skor är säkert inte uppe i över hundralappen när dom lämnar fabriken.
Det påminner om penngrossisten som blev tillfågad hur många procent han lade på på inköpspriset. Fem procent, blev svaret. - Men då kan du inte tjäna värst mycket med så litet påslag! - Jo, jag köper för en krona styck och säljer för 5 kronor, och dom fem procenten tänar jag bra på.
Själv tänker jag fundera ut ett sätt att sälja luftslott. Undras hur många som är i den branchen. Rätt mång, om man tänker efter, tror jag.

Jag skrev här tidigare om hur Vista inte håller koll på drivrutinslistan. Igår skulle jag använda min lilla usb-hårddisk på den Vsta-försedda datorn. Hade inte gjort det på ett tag. Funkade inte. Provade den andra usb-disken, funkade inte heller trots flera försök.
Idag försökte jag följa det där märkliga receptet jag skrev om i först nämnda inlägg. Lyckade inte ändå. Jag börade misstänka att drivrutinslistan blivit ändrad i samband med någon automatisk uppdatering, så jag återställde systemet en bit bakåt. Hjälpte inte. Återställde till äldsta återställningspunkten, då funkade det! Trots att ett par uppdateringar gjordes direkt. Så jag gjorde alla tillgängliga upptateringarna. Men den andra usb-hårddisken (LaCie) funkar fortfarande inte.
Glädjeämnet är att man har dragit igång mitt visulogik.com igen efter hackningen i höstas. Backupen är en komprimerad fil som jag hämtat ner och nu håller jag på att återställa det som är av värde. En blogg som jag använder för privat bruk funkade direkt!
Så morgonn var dyster, men nu är det kul igen!

Jag satt nyss vid mitt köksbord och tittade på fåglarna som gjorde korta mellanlandningar i träden strax utanför. Kom att undra över hur det känns för dom att flyga. Är det jobbigt? Det är ju många vingslag som skall göras och vill man ta en paus kan man inte bara stanna upp ett tag. Är det som att gå för oss, eller som att springa? Känns det skönt på något vis tillockmed?
Och vad är det som styr om man ska flyga och vart? Hackspetten här ute landar i närmsta trädet, lyssnar lite men flyger stax vidare, utanför mitt synfält. Men strax är den tillbaka på en annan gren och börjar hacka efter några sekunder. Varför kostade den på sig en extra flygtur istället för att först genomsöka hela trädet?
När jag var barn låg jag ofta i en viss dikesslänt, inte långt från en gödselstack, och tittade på svalorna som jagade insekter. Jag önskade att jag var en svala så att jag kunde flyga som dom. Men numera tycker jag nog att måsarnas flykt är intressantare.
Men den fågel som jag helst tittar på, både för att den är vacker och för dess fantastiska dykförmåga, är havssulan.

Adult Sea Otter (Enhydra lutris) in Morro Bay, CA

Foto: mikebaird

Det ser ut som havsuttern har ett verkligt behagligt liv. Allmänt så verkar mårddjuren vara lekfulla och nyfikna.
Men kanske fåglarna njuter av att svinga sig genom luften. När jag var barn låg jag ofta i en viss dikesslänt och tittade på svalorna och tänkte att jag ville vara en av dom.

På DN debatt 19 januari skriver tre professorer, som förefaller vara kunniga i ämnet att döma av vad dom har för tjänster, att ”Förbifart Stockholm” inte bör byggas. Jag tycker det dom skriver är vettigt och det är bra att det inkommer fler synpunkter i en fråga som politikerna verkar ha tänkt ta hand om själva. Men kanske det skulle vara bra om även dom som skall betala kalaset, skattebetalarna, fick ett ord med i laget.
Bland politikerna är det problem med att komma överens om finansieringen av Förbifart Stockholm, men jag har ett förslag till lösning, som dessutom är mer demokratisk än när några få bestämmer åt oss. Dessutom är det en ”marknadsmässigt” lösning:
De som är för Förbifart Stockholm betalar den. Det kan vara personer eller företag. Dom får ange hur många bilar dom vill köra där och hur mycket dom maximalt är beredda att betala för varje bil. Man får förstås delta med önskat antal poster även om man inte har någon bil, om man tycker att förbifarten är angelägen. Om förbifarten kostar 30 miljarder, och det är 1 miljon bilar/poster som anges blir det 30000 kronor för varje bil. Det är ungefär vad en SL-resenär betalar för drygt 30 års åkande, så det är ingen orimlig siffra.
När tiden för anmälningar gått ut, ser man hur intresset är. Alla skall betala lika (per bil) så det är den som är beredd att betala minst som avgör priset för varje post. Man får nog göra ny förfrågan till de som har angett en låg summa, eventuellt sålla bort dom. Har man ändå inte fått ihop tillräckligt betyder det att det inte finns tillräckligt med intresse för förbifarten, och då skall den inte byggas. Räcker pengarna bildas ett AB där man får aktier för varje anmäld post.
När sedan förbifarten tas i bruk, får de anmälda bilarna köras gratis, övriga får betala ungefär lika mycket som det kostar att åka med SL. Man kan köpa motsvarande månadskort eller engångsbiljett, i det senare fallet med lämplig zonindelning. Dessa pengar går till underhåll och ev aktieutdelning.
Naturligtvis är det många detaljer i det här som behöver finslipas.

Sen finns det ett annat, bättre sätt att lösa det här trafikproblemet:
Istället för att bygga en massa väg och tunnel, bygger man en transportbana för bilar, i huvudsak ovanför nuvarande E4. Man kör upp bilen på en plattform som sedan hissas upp drygt 5 meter till en balk. En drivvagn inne i balken transporterar bilen till önskad avfart, där den hissas ner igen. Ungefär som en travers. En sådan här anläggning blir betydligt billigare än den föreslagna förbifarten. Dessutom är den mer användbar för dom som skall till olika delar av Stockholm, inte bara för dom som skall köra förbi. Eftersom plattformarna kan köras med korta avstånd emellan blir kapaciteten hög, motsvarar minst tre vanliga vägfiler. Men den funkar inte för den tunga trafiken, som dock får bättre utrymme på den befintliga vägen. Det blir också olycksfritt, och en stund för bilförarna att vila och från sin upphöjda position se på utsikten över Stockholm. Trevligare än att köra i en tunnel.
Man kan även samtidigt ha kabiner för persontransport på den här banan. Sådan transport kan också ersätta pendeltågstrafiken om man bygger grenar till nuvarande pendelstationer. Då slipper vi också den dyra Citytunneln.

Jag tror att idag är det inte många barn som får/kan vara med och se när vuxna arbetar. Att göra det är något som jag tror kan vara ganska viktigt. När jag själv var barn tyckte jag om att se vuxna i arbete.
Min pappa jobbade på kontoret på ett tegelbruk. De färdiga tegelpannorna kördes i en liten lastbil till lastkajen vid järnvägsstationen. Jag cyklade ofta dit och tittade på när de båda männen i bilen, för hand lastade över tegelpannorna till järnvägsvagnen.
Ibland tittade jag på eldarna som slängde ner ved i ugnarna. På vintrarna brukade några luffare flytta in där ovanpå ugnarna, det var ett varm och gott ställe, och där var gott om plats. Och så brukade jag åka med i lastbilen som körde ut till lertaget och titta på paternosterverket (en grävmaskin med en massa skopor på ett band som går runt ett hjul i vardera änden, så att när de fulla skoporna går upp, går de tomma ner) som grävde upp leran och lastade på bilen.
När jag var i runt 6-årsåldern brukade jag och min lekkamrat åka med timmerfororna en bit upp i skogen tills mi mötte en annan fora på väg till sågverket med timmer. När släden var tom, var det härligt när hästen hade god fart. Vi brukade titta på vid det lilla sågverket också.
Mina egna barn var ibland hos mig på mitt jobb. Eftersom jag ritade hus, gjorde dom det också. Rätt ofta var dom med mamma, som jobbade på ett litet bibliotek. Men att titta på när någon utanför familjen jobbade blev det inget tillfälle till.

Små grodorna är lustiga att se!

Dawdlr är ett annorlunda socialt nätverk, eller kanske blogg. Det uppdateras två gånger om året, och man gör sina inlägg genom att skicka ett gammaldags vykort dit med snigelpost (så ingen dator behövs för att “skriva”, bara för att läsa).

DN Vetenskap idag kommer med aktuella hälsoråd. Nu är fettet inte farligt längre, paleodiet rekommenderas, viktminskning sker lättast genom att minska kolhydratintaget och så förstås behöver kroppen få röra på sig också.
För flera år sedan mejlade jag Karin Bojs med anledning av en artikel om sädesodlingens uppkomst och påpekade att det nog inte var så bra med sädesprodukter sett ur ett evolutionsmedicinskt perspektiv. Jag fick ett mycket avfärdande svar.
Tiderna förändras och vindarna ändrar riktning…

Behöver du få i dig vitaminer och mineraler? Är frukt bäst eller grönsaker? Nej, se här vad som innehåller mest! (Den som äter lever får C-vitamin)

Min/SIKAs video Bubbles&Beams skall visas på en festival för animerad film imorgon lördag. Kul att dom tyckte den fick vara med.

Nano heter en ny bil från indiska biltillverkaren Tata. Den skall kosta ungefär 16000 kr från fabrik sägs det. Som jag ser det är den en blandning av Hundkojan (storlek, instrument centralt, små hjul ett i varje hörn), Lillcittran (två cylindrar) och Folkvagnen (utseende, motorn bak).
Motor på 33 hästkrafter är vad Hundkojan och Renault 4 hade, sådana har jag kört många tusen mil. Det räcker alldeles utmärkt med en så liten motor. Tata Nano skall dra runt kvartslitern per mil. Det är hälften av vad mina bilar behövde. Och det är mindre än vad en motorcykel drar, sådan som indierna åker hela familjen på.
Världen behöver kanske inte fler bilar i dagsläget, men om Indiens (och Kinas) folk skall skaffa bil, så blir det åtminstone lindrigare med en sån här bil.

På Yahoo-gruppen “PRT-info” dök det här meddelandet upp igår:

Best PRT animation I’ve seen.
This animation video, titled “Bubbles and Beams - a convenient future” was developed by the Swedish Institute for Transportation and Communication Analysis; it illustrates several transportation activities involving PRT.

Tack för det! Att ha fått chansen att göra något som blivit så uppskattat (det här är långt ifrån den enda beröm jag fått för animeringen) är ett jätteviktigt glädjeämne för mig. Det hjälper mig att hålla humöret uppe, trots min kropps gradvisa försvagning.

Jag har försökt hålla mig underrättad om vad som är nyttig mat i ett decennium vid det här laget. Eftersom jag efterhand skaffat mer kunskaper och erfarenheter, har jag under tiden modifierat mina rekommendationer. Vad jag nu vill beskriva är ett försök att “koka ner” råden till bara det allra viktigaste:

1. Var måttlig med kolhydrater, undvik snabba kolhydrater.

Det som inte är bra, är framför allt att att insulinet ökar när man äter (snabba) kolhydrater. Insulinet får fettcellerna att lagra fett av blodsockret. Dessutom är insulinet ett tillväxthormon som har viss likhet med anabola sterioder, och kan ställa till sattyg i kroppen om det är för mycket av det.
Tänk på att stärkelse (potatis, bröd mm) genast omvandlas till glukos i kroppen. En sockerbit däremot blir bara till hälften glukos, resten till fruktos, som levern tar hand om (men som långvarit kan leda till högre insulin på annat sätt).
Ät framför allt växtdelar ovan mark. Var mycket måttlig med frukt (här har jag gjort alldeles fel tidigare, resulterande i bukfetma).

2. Se till att få tillräckligt med långkedjade omega3-fetter och minimalt med omega6.

Omega3 minskar inflammationer, omega6 ökar inflammationer. Detta påverkar kroppen på flera olika sätt.
Ät mat från havet minst 3 ggr/vecka, sill, makrill, kallvattenfiskar. Ät inte andra växtfetter än rapsolja, olivolja, kokosfett, palmolja. Aldrig margarin (en ref. till) . Mjölkfett bör vara ekologiskt. Odlad fisk är tveksamt, den är ofta uppfödd på omega6-rikt foder.

3. Se till att äta mat med antioxidanter.

Finns famför allt i växter med färg.

4. Var inte rädd för mättade fetter.

Rekommendationerna vi fått om mättade fetter är helt enkelt fel, dom är baserade på forskningsfusk, men är användbara för matindustrin, precis som rekommendationerna att äta mycket kolhydrater.
Ekologiskt smör är tidernas bra fett, Bregott också. Kokos är kanske det allra bästa fettet, det är helt stabilt och behöver alltså inte oskadliggöras av antioxidanter i kroppen. Tyvärr är det inte så lätt att få tag i kallpressat kokosfett. Det som finns i vanlig butik har genomgått en del processer, jag vet inte vad det innebär. Men ät hel kokosnöt, det är bästa godiset.
Välj alltid mjölkprodukter med högsta fetthalten - fettet är den del av mjölken som passar våra kroppar bäst.
(Referenser)

På DNs vetenskapssida idag skriver man om de viktigaste vetenskapliga framstegen under 2007. På första plats handlar det om gener som ger anlag för olika sjukdomar, bl a diabetes. En svensk forskare, Leif Groop, som är inblandad i detta säger: “Drömmen är att vi skall kunna göra nya mediciner som botar typ2-diabetes. Det är klart att det vore ännu bättre att ändra hela den västerländska livsstilen, men många dör i väntan på att det skall ske.”
Men det är ju faktiskt fullt möjligt för var och en enskild att ändra åtminstone en del av livsstilen. Det som fattas är kunskap och mod, mod att gå emot vad som hittills sagts om vad man bör göra för att undvika/bota diabetes, att gå emot de krafter som strävar åt fel håll.
Vilka är det som tjänar på att ge oss miljö-förutsättningarna att få diabetes? Jo matindustrin! Det är i deras intresse att framställa och sälja sådant som lockar att äta, men är billigt att producera. Sådant som ger vinst.
Vilka är det som direkt tjänar på att vi får diabetes? Jo läkemedelsindustrin! Diabetesvård är lönsamt, och i de flesta fall är det inte kunden (den sjuke) själv som betalar. Har man hittat en så säker och bra inkomstkälla, släpper man inte den ifrån sig i första taget. (Trodde du att läkamedelsindustin jobbar ideellt? Ha ha!).
Där sitter nu diabetesläkare och dietister som gisslan och agerar “nyttiga idioter” och skriver ut recept, istället för att rekommendera livsstilsbyte. Dock skall sägas att kanske en del av utgångspunkten för detta är medvetenheten om att för de flesta patienter är det svårt att byta livsstil. Man är van att äta och leva på ett visst sätt, och ofta är de yttre ramar man har att följa, svåra att ändra eller bryta. Det är här den enskildes kunskap kommer in, den kan ge tillräcklig styrka för att bryta ett dåligt mönster.
För att du, min käre läsare, skall få lite mer kunskap om det här, rekommenderar jag att läsa en ny blogg, även de sidor som den länkar till. Det är en chans för dig att undvika framtida diabetes, utan att vänta på mirakelmediciner.

Dags att lätta upp bloggen med en bild. Det här är en kombination av ett foto jag tog i våras och en bild skapad helt i datorn.
Klicka på bilden (eller här) för att se den i större format!

… döda i trafiken hittills i år, skriver DN. Hur många skadade med men för livet? Det är priset vi får betala, eller snarare dom som berörs direkt av olyckorna. Olyckor som till stor del ändå är förvållade av slarv, dåligt omdöme och alkohol mm.
Antag att 470 personer dött av terrorattacker i Sverige i år! Då hade det varit annat ljud i skällan, och stora insatser. Skulle man se lika allvarligt på trafikolyckorna, hade det nog handlat om rätt rejäla inskränkningar i rätten att köra bil.
Olyckor vid övergångsställen har snarare ökat än minskat sedan fotgängare fick företräde. Det kan väl tänkas bero på att somliga fotgängare inte kollar ordentligt att bilisten verkligen stannar, men det vanligaste lär vara att första bilen stannar men inte den andra, som kör på den första. Det betyder att det var en förare som hade för kort avstånd, något som är väldigt vanligt.
För det är egentligen så att den viktigaste trafikregeln är att inte köra på något eller någon alls. Och då måste man anpassa fart mm efter det. Ta till exempel en gata med en rad parkerade bilar. Ett barn kan rusa ut mellan två bilar. För att klara den situationen kan man nog inte köra fortare än 20 km/tim skulle jag gissa. Det betyder att 99% av alla bilister idag chansar på en sådan gata. I själva verket är bilismen näst intill omöjlig som den ser ut idag.

Annandag jul. Jag har inget särskilt jag måste göra. Dagen är fri för vad jag vill. Själva julen klarade jag av reda på julafton. Det var bra och roligt att träffa mina anhöriga, och det var juligt och fint och traditionellt. Men för min del måste det inte vara just på det viset och just på den dagen.
Så visst är det kul med jul på sitt sätt, men det kan vara skönt att slippa också.

“Ekorrlogik” är nästa som ekologi, men inte riktigt. Ekorrlogik är mer åt det filosofiska hållet.
Det vanligaste exemplet på ekorrlogik är “Den som spar, den har”, ett annat är “hoppet är det man lever på, utan det faller man platt till marken”. “Svansen styr” är också ett ekorrlogiskt grundbegrepp.
Att sitta i en gran och hoppa från tallegren är en ekorrlogisk kullerbytta som kan resultera i att man stöter sitt lilla ben.
(bilden har “Exfordy” tagit)

Till jul här i Sverige äter de flesta skinkan först, sen risgryngröt.
Japanerna äter risgrynsgröten först och tar Skinkansen

God Jul!

När jag startade mitt företag VisuLogik (synliggörande av det tänkta) 1989 så var en bra arbetsstol det första inventariet jag skaffade. Jag ville ha en rjäl och bra sådan, och jag hade lite kontakt på Edsbyverken så jag köpte en stol där, den har jag sedan använt i alla år. Den har blivit lite sliten, så jag har klätt om den (satt på överdragklädsel).
Nu har jag nyligen bestämt mig för att avsluta företaget vid årsslutet. Tydligen har stolen känt av mina tankar, för nyss gick den sönder. Mekanismen för att reglera ryggtödets läge framåt-bakåt lossnade. Jag har gjort en provisorisk ihopsättning, så att jag kan använda stolen ett tag till, men jag får inte rätt sittdjup, ryggstödet är för långt fram. Och jag behöver faktiskt stolen ännu en tid. Jag använder den ju privat numera.
Så det är nog dags för ett IKEA-besök, det får bli en billigare stol den här gången.

Årets dödsolyckor i trafiken är fler än föregående år. NTF pekar på att bl a hastighetsgränser inte är rätt satta. Och visst skulle dödsolyckorna kunna reduceras mycket om deras förslag till åtgärder genomfördes. Men man får inte glömma bort alla som skadas och får men för resten av livet. Det är många fler, och den samhällsekonomiska förlusten kan vara stor.
Men det finns en annan faktor inblandad också. Det är själva inställningen till bilar och trafik. Vi accepterar på något sätt att det blir olyckor i trafiken. Hade 500 personer dött av terroristdåd i Sverige under 2007, hade det varit ett annat ljud i skällan, och extrema åtgärder satts in. Det är dags att ändra attityd till trafiken. Vägar och gator är ingen lekstuga och bilar skall användas för nödvändiga transporter, inte penisförlängare. Det behövs inga hundratals hästkrafter. En bil behöver inte kunna köras i mer än 90 km/tim, det är bättre att den drar mindre bränsle. Det är ingen mänsklig rättighet att få köra bil hur mycket som helst.

Låt mig gissa att det inte är ICA-föreståndarna själva som packat om köttfärsen. Det är de anställda som fått order om att göra det. Det betyder i sin tur att dessa anställda är räddare om sitt jobb än sitt anseende. Dom har blivit “nyttiga idioter“.
Att alltid handla så att man kan se sig själv i en spegel och säga: “Detta är en hederlig, ansvarsfull och ärlig person, som alltid står upp för det han anser rätt” är ingen enkel sak, det är en oerhörd utmaning. Men man kan göra sitt bästa.
Jag har haft turen att inte hamna i en “nyttig idiot-situation” i mitt arbete. Men jag har funderat över vad som skulle hänt. Jag inbillar mig att jag hellre hade blivit utslagen och hemlös, än att böja mig för en order jag uppfattar som fel. Men som familjefar hade jag ett ansvar för mina barn också, kanske jag då tummat på min heder.
Minns “fången på fyren“! Han hade nog inte ställt upp på ompacketering.

Fortfarande, efter nära 60 år, händer det att jag drömmer mardrömmar som har att göra med den mobbning jag utsattes för de första 4-5 åren i skolan. Och det var ändå inte så svårartade mobbningar. Det är mest förnedringen det handlar om. Direkt fysiskt våld handlade det inte om för min del, bortsett från en del provocerande slag. Och jag tyckte väl inte på den tiden att det var särskilt allvarligt. Det var värre för min yngsta bror, han hade ont i magen på mornarna när han skulle gå till skolan. Jag minns bara att jag pratade med min pappa om det en gång, och han gjorde inget mer än lyssnade och var allmänt förstående, men det kan ha varit på tapeten fler gånger.
Ibland funderar jag över vilka andra spår (än mardrömmar) mobbningen satt i min personlighet. Det finns sidor hos mig som jag inte tycker om. Egentligen är jag rätt folk-ilsken djupt därinne och tycker inte om att man inkräktar på mig på minsta vis. Jag har ibland stora problem med folksamlingar och trängsel, ibland på gränsen till panik. Mobbningen gick ofta ut på att jag inte ville slåss och var liten och klen. Det var dom som var något år äldre som mobbade mig, så jag hade i vilket fall ingen chans att ge igen fysiskt.
Jag har alltid gått min egen väg, inte bara gjort som alla andra. Jag värderar saker på mitt eget sätt, vad jag tycker är rätt och fel. Jag kan tänka mig att en sådan person drar på sig mobbning, man utmanar ju konformisternas underkuvelse.
När jag skriver det här kommer de gamla känslorna upp. Fy fan vad jag hatar dom som gjorde det. Vad jag helst av allt skulle vilja är att sätta en riktigt hård knytnäve i ansiktet på dom. Nej, jag vill se dom krälande i dyn, förnedrade så som jag blev. Så hemskt funkar det, att man vill hämnas.

Ice Boulders
Av *clairity*

Ja, som det ser ut så finns det is på bilden (det kan vara skönt med något svalkande ibland). Men ibland vill man slippa is. Särskilt i Facebook där man fick ett obligatorskt “is”. Te ex “Hans is skall till stan idag”. Nu är det frivilligt!
Vad man nu skall med Facebook till? Det är inget annat än ett jättelikt skavallerställe, där alla skall veta allt om alla. Det enda roliga är att man hittar en ller annan gammal bekant och skriver “det var länge sen”. Resten är bara strunt.